Bröllop
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dagen började med att både jag och sambon vaknade 06.30 trots att inte kl skulle ringa förrän 07.00. Jag försökte somna om men gick liksom inte, för många fjärilar i magen och det kändes nästan som att de försökte göra sig fria från min kropp och jag kunde bara inte ligga still. Slutade med att vi gick upp innan klockan ens ringt. Ingen kan väl ändå tro att vi var nervösa? Vi tog det rätt lugnt på morgonen, tittade lite på TV och käkade frukost. Mamma och pappa kom 09.15, precis på utsatt tid. Då blev vi överraskade med en present.


Ett jättefint bröllopspar i glas från Nybro glasbruk
med våra namn och datumet ingraverat.

Efter presentöppningen var det dags för mamma och mig att åka till frisören. Min frisör hade fattat precis hur jag ville ha det med frisyren som blev helt underbar. När frisyren var färdig gick mamma och jag vidare till Slottsplatsens hudvård för att få mig sminkad. Blev också helt perfekt, inte för sminkad men ändå lite mer än vanligt. Undertiden hämtade Alle brudbuketten. Vid hemkomsten igen var det dags att äta.

Det sista packades och vi åkte ner till hamnen därifrån Ven-båtarna går. Där var en del gäster redan ankomna. Jag fixade ut de bokade biljetterna och vi väntade på att alla gästerna skulle dyka upp. Min största nervositet innan bröllopet var att någon skulle komma för sent och missa färjan. Alla var dock i tid och jag kunde slappna av. Vi klev på båten allihop och jag höll på att göra det stora misstaget att sätta mig på soldäck med min fina frisyr, kom dock på rätt fort att det var bäst att smita in. När vi kom fram till Ven stod en traktor med släp och väntade på oss, precis som planerat. Många tyckte det var spännande att åka traktor.

Traktorsläpet tog oss upp för den grymt jobbiga backen och vidare till Gamlegård. Där delades det ut nycklar till stugorna. Alle och jag minglade runt lite för att kolla så att alla hade det bra. Pappa sprang runt och knöt slipsar hej vilt. När det började närma sig för avfärd för gästerna klädde vi på oss bröllopskläderna. Nu började den verkliga nervositeten att komma. Vi fick i alla fall med oss alla prylar vi skulle ha. En miss i protokollet var att taxin aldrig kom men det ordnades fort av Lena (en anställd på Gamlegård - alltomven.se) som körde oss i sin egna bil. Vi klev ur precis nedanför balkongen på Hamnkrogen. Där, på balkongen, stod alla gästerna och tittade på oss. Jösses vad fjärilar kan föröka sig fort i magen.

När vi precis skulle gå upp för trappan inne i Hamnkrogen kommer Timmy ner, pratar lite med oss och ställer den magiska frågan: "Är ni redo?". Då, i den stunden, kändes allt så verkligt allvarligt och jag har aldrig i hela mitt liv varit med om så många fjärilar på en och samma i gång i min mage. Timmy sprang upp för trappan och ställde sig bland gästerna. Jag och Alle gick upp för trappan och ut på balkongen hand i hand fram till vigselförrättaren. Åååå vad nervös jag var. Brudbuketten skakade och ju mer den skakade desto hårdare kramade jag om den. Försökte slappna av men då började benen darra. Mats (Alles pappa) ställer sig snett framför oss för att ta kort och då försöker jag le lite fint men då börjar läpparna darra istället. Försökte verkligen njuta av stunden och faktiskt kommer jag ihåg att hon pratade om hur fint Ven är och att vi var där för att viga oss (!) men jag har aldrig i hela mitt liv varit så fruktansvärt nervös. Alle stod bredvid mig och var helt coollugn. Fattar inte hur han kan behålla lugnet så. Han såg till och med lugnare ut än vigselförrättaren. Vigselförrättaren heter Berith Persson.

När vigselakten var över spelade och sjöng Timmy "Kärleken förde oss samman". SÅ vackert!!!

Återigen darrade läpparna på mig och jag fick skärpa mig flera gånger för att inte börja gråta. Hade en enda tår kommit hade jag säkert fallit ut i storgråt.


Jag är nära till tårarna när vi lyssnar på Timmy

När Timmy hade spelat klart pratade vigselförrättaren lite till med oss och jag fick ett halsband med Landskronas gamla stadsvapen på. Vi skulle även skriva i Landskronas gästbok, både vi och vittnena (mamma Anneli och Alles pappa Mats).

    

Precis när allt formellt var överstökat och alla kramat oss. Stod vår servitris på balkongen med en bricka champagne, precis i rätt ögonblick, helt fantastiskt. Vi skålade några gånger och sedan var det dags för bröllopsfoto. Mats var tillfrågad att ta foto på oss. Vi poserade på balkongen och ute i närheten av Hamnkrogen. När vi kom upp igen (vi hade övervåningen på Hamnkrogen) var vår Toastmaster Bengt (min pappa) i full gång med att presentera gästerna för varandra. Vinet serverades av vår servitris. Hon hällde upp vinet i glasen med exakt samma mängd i varenda glas. Är helt fascinerad av hennes precision.

Alla verkade tycka att bingot på baksidan av programmet var roligt och det verkade få de flesta att prata med varandra. Maten serverades, grillbuffé, och jag och Alle tog mat först. Jättegott!

Samtidigt som middagen var höll först pappa tal, sedan Alles pappa, min kusin Erika och vår gemensamma vän Malco. Även vår vän och före detta granne Maria höll ett litet tal. Tack alla för de fina talen!

Mellan maten och tårtan blev det lite bensträckning och mingel. Tårtan hade Hamnkrogen beställt och den var verkligen jättefin och fantastiskt god.

Kl 21.30 kom traktorsläpet och körde oss alla tillbaka till Gamlegård. Där vi fortsatte kvällen i tältet vid poolen. Timmy sjöng och spelade gitarr och vi andra önskade låtar hej vilt och sjöng med i de låtar vi kände igen. Pappa gjorde en lek där Alle skulle känna på några ben med förbundna ögon för att se om han kunde lista ut vem jag var. När han kom till en tjej sa han "De här känner jag igen" och jag var rädd att han skulle ta fel. När han tog på mitt ben var han väldigt säker på att det var jag men undertiden pappa tog av ögonbindeln bytte jag och Timmy plats så när Alle tittade upp såg han rakt på Timmy och blev helt vit i ansiktet, han trodde verkligen att han hade tagit fel men när alla började skratta förstod han att det var skoj. Har nog aldrig sett Alle så chockad men det var roligt och efteråt skrattade Alle också åt det hela. Kvällen blev lång och jag hade nog kunnat sitt där hela natten men någon gång måste ju brudparet avvika ;-). Timmy sjöng "Stand by me" och jag och Alle dansade. När låten var slut drog Alle av mig strumpebandet och Timmy höll ett litet fint tal för oss. Vi gick till vår stuga men hade väldigt svårt att somna, vi pratade om bröllopsdagen om och om och om igen, hur lyckad den blev. Kl 03 somnade vi till slut.

Vår bröllopsdag blev verkligen helt underbar!! Alla mina drömmar om hur bröllopet skulle vara föll in; att det var ute, sommar, gemenskap mellan gästerna, sång och musik tillsammans...... Allt blev precis så bra om inte ännu bättre. För egentligen känns det lite futtigt att säga att det blev underbart, det känns bättre än så.....

På morgonen när vi vaknade gick vi runt och sa hej till alla gästerna. Vid kl 09.00 var det frukosttime. Vi sa tack till alla gästerna och till Timmy som spelade och pappa som var toastmaster. Efter frukosten var det dags att åka traktorsläpet igen ner till båten.

Vi sa hej då till en del gäster och en del följde med till lägenheten för att titta på korten som Mats tagit på oss.

När alla gästerna hade åkt hem åkte vi för att hämta Tira som varit på pensionat och sedan åkte vi till husvagnen i Råå för att bara slappa och minnas den underbara dagen.

Vi är nu Herr och Fru Essemalm!


Vi blickar mot framtiden tillsammans.....

//Cecilia Essemalms berättelse om bröllopsdagen