Bröllop
  •    » Tisdag
  •    » Onsdag
  •    » Torsdag
  •    » Fredag
  •    » Lördag
  •    » Söndag
  •    » Måndag
  •    » Tirsdag
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  
    •  


    9/11 2010 - London here we come

    Vilken händelserik dag!!!
    Klockan ringde strax efter 05 vilket är typ natt för mig i vanliga fall. Tog oss i alla fall ur sängen i hyfsad tid, packade det sista och käkade lite frukost. Trodde väl att vi äntligen skulle kunna komma iväg i hyfsad tid men av någon anledning uppehöll sig Alle och trots att det var knappat 10 min kvar till bussen skulle gå skulle han ändå krångla med soporna. Jag struntade i det och gick till bussen istället. Trots att han alltid tror att det finns all tid i världen hinner han ändå alltid i tid.



    Tåget skulle gå 07.22 men var givetvis försenat men det hade vi räknat med. Fullt som attan var det på tåget.


    Väl framme i Kastrup var vi i väldigt god tid innan vi kunde checka in vårt bagage. Kändes lite konstigt att inte längre ha kvar bagaget, känns som man tappar kontrollen lite. Allt gick enl planerna och vi var i tid till gaten och ombord på flyget. Ett ganska litet flyg och det var nästan så att även jag fick lite cellskräck. Stigningen gick över förväntan bra och trots förkylningen slog det inte lock så himla mycket för öronen. Tyvärr var det ganska molnigt ner mot jorden så det gick inte att se så mycket men ovanför molnen klarblå himmel så det var nästan jobbigt att titta ut. Det skedde försäljning både av tidningar, ficka och saker. Vi köpte Hello och lite fika. Då, när vi hade varit uppe i typ 30 min, slog det lock för öronen både på Alle och mig och blev ett himla tryck på öronen vilket gjorde fruktansvärt ont. Vi fick ett papper med något på som luktade nästan som tigerbalsam men mer i flytande konsistens. Hjälpte inte mycket. Konstigt att detta kom när vi redan var uppe i luften och inte i samband med att vi åkte upp eller vid landningen.


    Vårt flyg framme i London, Gatwick

    Vi blev nog båda lite besvikna på hur flygplatsen i Gatwick såg ut. Det såg mest ut som den hade stannat i utvecklingen för typ 20 år sedan. Inte en människa i sikte mer än vakterna som kontrollerade våra pass och knappt inga affärer. Väldigt slitet och skabbigt. Men men det var ju inte där vi skulle tillbringa vår vecka så skit samma. Tåget in till London var i ungefär samma stil som Gatwick, alla hus vi åkte förbi var slitna och skabbiga.

    När vi sedan skulle byta till tunnelbanan i Victoria station fick vi nästan panik, tror jag. Alla engelsmännen springer som om de hade en eld i rumpan och så vi två mitt i all rusning som inte fattar åt vilket håll vi ska eller hur man ens betalar för att åka. Vi hade som tur var köpt varsitt oyster på flygplanet vilket underlättade en del. Vi hittade till slut en linje till South Kensington och blippade vårat kort för att grinden skulle öppnas till spåret men så funderade vi på hur mycket det kostar att åka och ingen av oss fattade det just då. Gick på tunnelbanan som redan var mer eller mindre proppfull. Hoppade av vid South Kensington och egentligen följde vi nog bara strömmen upp ur underground (som tunnelbanan kallas). Då var det tydligen dags att blippa kortet igen för att öppna grindarna från spåret och det var då vi kom på hur de vet hur mycket de ska ta betalt. Man blippar det innan man går på och när man stigit av. Fiffig idé. Men hur fungerar det då när man åker buss??? När vi sedan skulle gå ut stod jag mest som ett fån å bara tittade åt alla håll och alla bara sprang runt mig kors och tvärs, hit och dit med blåslampan i rumpan. Varför har alla så bråttom jag hinner ju inte ta in alla intrycken???!?!?!? Till sist fick vi se en skylt som vägledde oss rätt, ”Way out”. Yes, det vill vi, ut från underground. Inte för att det blev mycket bättre för väl uppe var vi lika förvirrade. Vilket håll ligger hotellet åt? Var det höger när vi hade gått ut åt vänster eller var det höger när vi hade gått ut åt höger??? Eller är det höger på den gatan?? Eller på den gatan? Å alla bara springer åt alla håll och kanter hela tiden runt oss och där stod vi, två vilsna själar. Men av någon anledning kände vi på oss vilken utav alla vägar vi skulle välja och det var bara några hundra meter till hotellet. En ung tjej satt i receptionen och Alle förklarade att vi ville checka in. Vi skrev på papper och fick korten till rummet. Ett litet rum men med precis det vi behöver, perfekt.

    När vi hade installerat oss tyckte vi att det var dags för lite mat. Vi gav oss ut på promenad mot Kensington garden/Hyde park och där traskade vi runt lite tillsammans med alla engelsmän som joggade runt i parken.


    Karta på Kensington Garden och Hyde Park


    Blommande blommor tillsammans med höstlöv


    Mer blommor


    Ekorrar som man lätt kunde plockat upp i handen, väldigt närgångna

    Inte en restaurang i sikte och till sist hade vi hamnat någonstans där vi inte visste var vi var. Där på en liten gata bakom Hilton tänkte vi att det nog skulle finnas någon pub med mat. Jag fick en chock. Visst fanns det pub men på uteservering satt några och rökte värsta vattenpipan-pipan eller nåt och polisen stod på andra sidan gatan med värsta gevären, inte lilla pistolen som i Sverige. Jag ökade på stegen för där var hemskt. En liten bit där ifrån hittade vi en lite pub som sålde hamburgare, där åt vi. Runt om oss satt affärsmän och drack öl som vi gör en utekväll när vi festar loss men de satt och pratade om jobb och sånt. Kontrast!

    Vi fortsatte vår vandring och hittade någon megasuperduperrikemansgata med små, små affärer där sakerna kostade multum. När jag väl hade vågat ta kort fick jag precis se en vakt. Ooops! Fast han gjorde inget. Men det är något jag märkt redan. Rätt som det är kan det komma en skylt med foto förbjudet, ja men hur långt sträcker den sig då? Känner mig väldigt turistig som tar kort.



    Vi gick och gick och oj vi är vid Piccadilly circus och den enorma reklamskylten. Wow!!!!



    Vy mot Piccadilly Road

    Vi fortsatte gå och hamnat i Soho. Fick se Thaimassage på en skylt och Alle sa ”Undra vad det egentligen är, säkert inte sådan massage” och nästa affär var XXX och nästa XXX och när jag vände mig om och tittade in i nästa affär stod där nakna karlar och välkomnade kunder in i affären. En affär för bögar!! Nästa Satt det en tjej vi dörren och sålde sexshower! Var har vi hamnat??? Alla affärer på hela gatan var sexaffärer. Men engelsmännen gick där med sina barnvagnar och tyckte inte alls att gatan var konstig......... Inte alls vad jag är van vid. Underground hem igen! Trångt som attan! Sängen är väldigt lockande nu för hjärnan har stängt av för fler intryck.